Josefine

Har så mycket att säga, men får inte riktigt ut det.
Det är svårt sånt, att inte få fram i ord vad man känner...
Allt som har hänt under det här året är helt sjukt egentligen.
Många förjävliga saker och få underbara.
Jag försöker hela tiden att fokusera på de bra sakerna,
försöka vara positiv och le hela dagen, varje dag.
Men det funkar inte i längden, det lovar jag er.
Man måste ha någon att prata med, någon som
lyssnar och iallafall försöker sätta sig in
i situationen.
Jag skriver inte någon dagbok, så det här får bli som en,
Men undantaget är ju att jag blottar mig för hela världen.
Men det skiter jag i, this is me. Och jag är trött på
att låtsas vara någon jag inte är, leva upp till andras förväntningar.
Men mina förväntningar då? Mina drömmar och mål?
Gräv ner dom nånstans så jag aldrig mer behöver
hoppas, gör det.

Det här är sanningen.
Mitt liv suger.
Ganska så jävla hårt!