Josefine

Idag har jag bestämt mig. Hela mitt liv ska förändras.
Alltså, inte det fysiska och alla vänner, familj och saker runt omkring mig.
Men jag behandlar mig själv så jäkla pissigt, och jag orkar inte det längre.
Jag förtjänar att må bra och vara nöjd med mig själv. Det här fungerar bara
inte längre. Det kanske inte är så konstigt att jag inte kan ta kritik av någon
annan om jag inte ens kan ta kritiken jag ger mig själv. Jag trycker
ner mig själv mer än någon annan människa någonsin kan göra.
Herregud, det är sjukt egentligen!
Varför gör jag så mot mig själv? Jag vill ju må bra, men på något sätt
tillåter inte mig själv att göra det. Det känns nästan som om det finns någon i
mitt huvud och säger att jag ska må dåligt, och jag får inte tycka om mig själv.
Alltså, är det någon som fattar vad jag menar överhuvudtaget?
Jag kan t.om bli lite lost i mina egna tankar...

Men jag ska verkligen försöka, det är det enda jag kan göra.


Idag var det prov i samhäll. Det gick förvånansvärt bra, jag kunde typ alla frågor.
Det trodde jag verkligen inte igår eftersom jag knappt inte har pluggat ett dugg.

Och på lördag fyller jag 17 år. Yay. Verkar som om jag blir firad här på lördag av Mamma, Mormor, Morfar och Jonte, och sen på söndagen hos Pappa av Pappa, Marica, Farmor, Farfar och Emelie.
Tycker det är lite tråkigt att mina föräldrar inte ens kan träffas på min födelsedag. De har ju börjat dela upp julen också, så en gång per år borde dom väl stå ut. Eller det kanske blir tre gånger, vi är ju tre syskon.
Men men, det kan inte jag bestämma.

Nej, nu ska jag strax sova. Måste vara pigg tills imorgon, då blir det två och en halv timmars aerobics kl 8!

Puss