WHAT IF?
Du och jag. Hur skulle mitt liv sett ut om vi struntade i alla måsten för att kunna vara med varandra? Du skulle inte behöva åka tillbaka till Australien för att jobba och jag skulle inte behöva åka hem till Sverige för att leva ett liv som jag inte trivs med.
Jag har alltid tyckt att jag är självständig, jag är stark och kan stå på mina egna ben. Men efter dig är jag ensam. Jag är ensam här i min lägenhet. Du har lämnat ett så stort tomrum i mitt liv och jag vet inte vad jag ska fylla det med.
Du har förstört mig samtidigt som att du har räddat mig på något sätt.
Fan. Jag känner att jag dras längre och längre ner. Jag är så liten just nu. Och jag har aldrig känt mig så ensam.
JAG VET VARKEN IN ELLER UT
Kom innanför dörren för en liten stund sedan.
Jag har spenderat kvällen hos Hannah med henne, Nicolina, Ellen, Malin, Agge och Emma. Vi tittade på fotbollen och Idol och pratade en himla massa. Mysigt!
Usch, har en riktigt jobbig känsla i magen. Det känns som att ingen kommer bry sig att jag åker iväg, det känns verkligen som att mina vänner komma glömma bort mig efter ett par veckor. Nu vet jag ju självklart inte om det stämmer, men det känns bara så. Och det är otroligt jobbigt för mig.
Jag vill ha så mycket och göra så mycket, och frågan är om det här livet är det bästa för mig? Jag måste lära mig att prioritera de saker som är bra för mig och de personer som ger dålig energi. Och just nu känns allt jättejobbigt.
Det är nog bra för mig att få komma bort från allting och starta ett "nytt" liv med nya människor i en helt annan miljö.
Samtidigt som det antagligen kommer vara något av det bästa jag gjort så är det något av det jobbigaste jag kommer göra...
God natt.
I MISS YOU
Saknaden och tomheten blir bara större och större. Gibson saknar dig, man märker att han tittar runt efter något ibland. Det kanske är dig han ser?
Min fina, älskade Leo. Jag skulle göra vad som helst för att ha dig här. Precis nu, i mitt knä.
WALKING ALONE
Saken är den att jag vet inte, och kommer antagligen aldrig att veta det heller. Det enda sättet att få röran inombords i ordning kanske är att gå och prata med någon.
Min mamma skulle hjälpa mig med det, men å andra sidan har hon sagt det i 3 år nu.
And everything´s a blur, she said. The thoughts just wont stop following her and she´s afraid this is it.
Maybe she´s not able to put on her happy face no more.
Who will love her then?
FÖRKLARA FÖR MIG, JAG FÖRSTÅR INTE
Jag tänker självklart på hans familj, hur de mår och om de någonsin kommer vänja sig vid att aldrig få träffa honom igen. Men så funderar jag också på en annan sak. Kanske dog Johan för en anledning? Förlorade han sitt liv för att få människor att inse att livet är jävligt kort och att man måste ta vara på varenda dag?
När jag åkte hem med bussen idag förbi hans minnesplats bredvid vägen tänkte jag att han kan ju inte bara dö sådär. Det måste finnas en anledning. Hur ska man annars kunna förklara att en 20- årig man förlorade livet den morgonen? För att han förtjänade det? Jag skulle inte tro det. Johan var den som minst förtjänade att dö, han har aldrig varit elak mot någon och var alltid trevlig.
Han var en förebild för sina småbröder och en stolthet för sina föräldrar.
Jag sitter här och lipar tills ögonen svider och har precis ringt min älskade Malin som alltid finns här för mig.
Jag tror jag har börjat få ångest när det gäller livet, och döden. Kommer jag vara nöjd med mina upplevelser om jag dör imorgon eller kommer jag ångra att jag inte har gjort vissa saker?
Tänkte Johan så sekunderna innan? Att han inte är redo att dö och behöver uppleva mer saker här i världen?
Var han redo att dö? Han, som hade minst 60 år kvar att leva. Var det förutbestämt att han skulle dö vid 20 års ålder?
Jag vill intala mig själv att Johan dog för en orsak. Jag vill säga att han dog för att upplysa folk att ta vara på livet.
Vad finns det annars för anledning? Vad finns det för giltig anledning för att slita bort denna underbara människa från jorden och orsaka så många människor så mycket smärta?
Jag kan intala mig hur mycket saker som helst. Men en sak är jag säker på; Johan och hans familj förtjänade inte detta.
Johan, det går inte en dag utan att jag tänker på dig.
Vila i frid alla vars liv togs av en galning i Tyskland idag. Denna värld alltså, jag är livrädd för den.
KÅKSTÄDERNA I SYDAFRIKA
Tyckte faktiskt lite synd om Piraten som bröt sin axel eller vad han gjorde, han skulle säkert vinna om han inte skadade sig.
Anyhooow, jag har spenderat resten av eftermiddagen/kvällen med att plugga en del. Sitter nu här och försöker komma på ett bra ämne till en argumenterande text. Jag funderar på att skriva om pälsindustrin, men det känns så "vanligt" (likaså abort och dödsstraff, jag menar hur många gånger har inte de stackars lärarna läst om det?). Jag kanske ska skriva lite om kåkstäderna i Sydafrika, om hur det inte är mänskligt för en människa att bo så och att landet borde satsa mer pengar på att hjälpa de påverkade.
Jag har själv varit i Kapstaden, Sydafrika i 3 månader och då åkte vi till en kåkstad med mammas klasskompisar. Vi blev bjudna på mat av en äldre kvinna, tre killar spelade musik och vi åkte runt och träffade underbara människor.
Jag kommer aldrig glömma en liten pojke där, han kanske var 3 - 4 år. Han hade en varm, stickad tröja trots att det var 30 grader ute och hade det vackraste leendet jag någonsin sett. Jag bar upp honom och han skrattade hela tiden och blev fascinerad av mitt långa, blonda hår. Mamma tog en bild på oss två, den har vi i en ram hemma hos henne. Gud vad vacker han var. Undrar hur han har det nu? Går han i skolan eller jobbar han för att leva? Bor han fortfarande kvar i sitt papphus eller räddade någon honom? Lever han eller är han död?
Ibland kan inte jag sluta tänka på sånt, jag träffade de mest underbara människorna där nere och jag har ingen aning om de ens lever. Han kommer med största säkerhet inte ihåg mig. Det är lite konstigt det där, att man tänker så mycket på en person som inte ens vet vem man är. Tänk om någon gör så med mig?
Underbara, fantastiska Kapstaden! Dit ska jag tillbaka någon dag innan jag dör.
Det berget med den lilla toppen, Lion´s head, där längst upp klättrade jag och mamma två gånger. Jag höll på att dö där uppe, det blåste som fan och det kändes som vinden skulle dra med mig. Men jag är glad att jag fick uppleva det!
Någon dag ska jag berätta för er om mina upplevelser i Sydafrika, hoppas ni vill det!
KLADDKAKA ISTÄLLET FÖR SEMLA
Jag blev trött på att bara ligga i soffan och vara sjuk, hur fan kan man tycka om att bara lata sig hemma hela dagarna? Jag får panik efter en dag! Så jag bestämde mig för att baka en kladdkaka, det måste ha varit mer än ett år sen sist.
Den blev iallafall otroligt kladdig och god, just the way I like it.
Jag HATAR semlor, så kladdkakan får väl vara ett substitut för den då eftersom det är fettisdagen. :)
Annars idag har jag pluggat lite, retat Emelie tills hon blev skitsur, gosat med katterna och försökt bli frisk.
Jag måste gå till skolan imorgon, det går inte missa en dag till. Jag ska också ha möte med Magnus kl. 13 och slinga håret kl. 14.
Nu ska jag inte vara så blond längre, jag ska lägga in lite mörkare slingor så det ser lite mer naturligt ut!
Jag måste bara skriva en sak nu. Jag tänkte på en sak hur en vän (eller ska man säga ex-vän?) har behandlat mig det senaste året ungefär. Hon har frysit ut mig, ignorerat mig och aldrig kontaktat mig på något sätt. Det är alltid jag som får kontakta henne om jag vill hitta på något, men det vill hon aldrig.
Hur länge ska jag kunna stå ut med det här? Jag vill inte må dåligt över att hon ignorerar mig och får mig att tro att jag har gjort någonting. Det har jag inte gjort, det enda hon säger är att jag har förändrats efter jag började umgås med mina tjejer i klassen och de i Jkpg. Visst fan har jag det! Säg en person som inte har förändrats på 3 år?
Allt jag vill är att hon antingen ska berätta varför hon håller på som hon gör, eller säger att hon inte vill ha något med mig att göra och berätta anledningen för det. Då är jag nöjd och kan gå vidare.
Jag saknar henne hur mycket som helst, vår vänskap och allting.
Betyder inte vår vänskap sedan 7:an någonting?
Nu ska jag titta på Unga Mödrar.
AU PAIR ORGANISATIONER - VILKEN SKA MAN VÄLJA?
Hallå!
Jag kom hem från skolan för en stund sen, vi slutade med Filosofi som är världens tråkigaste ämne... Man kommer ju ingen vart? Allting är bara ett cirkelresonemang!
Skolan var annars helt okej, jag hade sovmorgon till 12.40 så jag åkte in med 11.30 bussen.
Jag berättade för Johanna om skräckhistorierna jag hörde från en tjej på Amalias förfest i fredags. Hon åkte som Au Pair för Cultural Care (den organisationen vi ska åka med) och sa att hon inte alls hade fått den hjälp av sin kontaktperson som hon behövde. Mamman i den familjen hon hamnade i hade varit elak och frusit ut henne, så hon ringde till kontaktpersonen och sa att hon ville byta familj. Men det fick hon inte! Hon mådde så dåligt i det hemmet att hon åkte hem efter ett halvår...
Såhär ska det absolut inte gå till! Jag vill känna mig trygg när jag åker till ett helt främmande land där jag inte känner en kotte och veta att om jag vantrivs i familjen kan jag byta.
Så nu har jag och Johanna diskuterat om vi ska byta den organisationen vi egentligen ska åka med. Louise (den tjejen som berättade historien) rekommenderade en som heter Au Pair in America. Där får man välja familjen själv i motsats till på Cultural Care där familjen väljer dig.
Ikväll ska jag sitta ner och jämföra de olika organisationerna och bestämma mig vilken jag ska välja. Jag måste verkligen skicka in min ansökan snart så att jag får åka till det området jag vill, Kalifornien!
Dags för mat!
KLARAR JAG DET HÄR?
Men idag ska jag gå på min första, på Johans, och jag vet inte hur jag kommer reagera eller bete mig.
En sak som jag har väldigt svårt att se är ledsna och förstörda människor. Ni kanske tycker att de låter konstigt eftersom nästan varje person har svårt att se sånt. Men jag tror det är annorlunda för mig, jag ser deras smärta och jag blir helt förstörd av att se dem. Jag vet inte hur jag ska förklara det på något annat sätt än att jag blir så känslomässigt involverad och deras smärta träffar direkt i hjärtat. Jag vill ta deras smärta och känna den själv, hur ont det än gör.
När min syster förlorade Triad fick jag panik av att se henne ledsen, det var så hjärtskärande att jag nästan inte klarade av det.
Tänk nu när jag kommer få se säkert 100 människor gråtandes, hans familj som aldrig har gått igenom något värre i hela sina liv. Tänk hur Camilla, David, Emil, Jonathan och Anton mår. Jag kan inte ens förstå det.
Och jag vet inte hur jag kommer reagera.
Och tänk om min pappa kommer gråta? Jag har aldrig sett honom göra det, hur kommer jag reagera då? Det vet jag fan inte om jag pallar, att se min pappa vara ledsen. Han har alltid varit så stark genom allt det här och hela mitt liv.
Fy fan vilken jobbig dag det här kommer bli. Men jag gör det här för Johan, och för familjen Hagel.
I MAKE THE RULES AS I GO
Jag vaknade seg och jävlig imorse som vanligt med en morgonfrilla som såg ut som knullruffs och gick ut med Foxie en halvtimme i skogen.
Det gjorde att jag vaknade upp, så nu sitter jag här nyduschad och med mat i magen och väntar på att Malin, Fanny och Ida ska komma hit. Vi ska som sagt plugga matte och sådär.
Jag hade en sån sjukt konstig dröm inatt. Jag var i skolan och vi skulle ha matteprov med vår naturkunskapslärare (?) och jag satt brevid David. Det var massa konstiga frågor, typ latinord som man skulle översätta, men David kunde alla svaren så vi satt och pratade skithögt om vilket svar det var till alla frågor, läraren sa ingenting.
När vi trodde att vi var färdiga med frågorna var det typ 10 sidor kvar och då kom Anders (läraren) fram och sa att det var 5 minuter kvar.
Jag fick panik så jag hoppade ut från 20:e våningen och tog livet av mig. Och under tiden som jag föll hann jag tänka tusen tankar.
Mycket underligt måste jag säga. Jag tycker det är jävligt intressant att veta vad drömmarna betyder.
Detta är något som måste utredas, det är inte ofta jag kommer ihåg drömmar så nu när jag äntligen kommer ihåg någonting ska jag fan ta reda på vad det betyder!
THE CONSTANT NAGGING
How much do you remember about us?
Jag kommer ihåg den kvällen så väl. Den kvällen då jag förlorade min självrespekt, tolerans och självförtroende. Visst, det har varit steg på vägen men på den där kvällen försvann allt det.
Jag försöker hela tiden förtränga det, men någon gång ibland kryper det fram inom mig och gnager och gnager tills jag är tvungen att tänka och överhuvudtaget deal with it.
Ikväll är en sådan kväll och nu är det dags för mig att sluta innan jag skriver någonting jag kommer att ångra eller bli ifrågasatt för.
When´s it going to end?
Åt helvete med er alla. Jag behöver terapi.
WHAT´S THE POINT?
När jag låg där i sängen igår och funderade tänkte jag på en vän som sa att man måste leva i nuet och ta vara på varje minut eftersom man aldrig vet när man dör. Men vad är meningen med att göra saker när man ändå kommer dö någon gång? Då kommer man antagligen inte komma ihåg de sakerna man har gjort, så det spelar egentligen ingen roll. Jag vet att man inte ska tänka så, men jag kan fan inte hjälpa det.
Jag har aldrig haft någon i min krets som har dött innan, så jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig eller tänka.
Men egentligen, finns det ett rätt och fel sätt att tänka när någon har dött?
Jag skippade skolan idag, dels för att jag psykiskt inte orkar med alla som frågar hur jag mår och dels för att jag jämt får sån huvudvärk efter att ha gråtit så mycket, så jag är helt slut idag.
Men jag känner att jag måste jobba ikväll iallafall, det hjälper inte att ligga här och fundera, det blir bara värre då.
Jag sover hos mamma i helgen eftersom jag ska jobba, vi får se om jag bloggar nånting mer.
Tack alla vänner för ert stöd, jag uppskattar det verkligen! <3
VILKA ÄR NI?
Så allihopa, lägg en kommentar i det här inlägget och berätta vilka ni är!
Skulle vara kul att veta. :)
TA MIG HÄRIFRÅN
Pallar inte med dig och ditt jävla humör hela tiden. Vi pratar aldrig med varandra och när vi gör det säger du så nedvärderande saker.
Som idag till exempel. Jag sa till dig att jag skulle bo i USA ett år, du bara skrattade och sa att det är en av alla mina planer här i livet.
Du tog upp att jag var fast besluten att skaffa eu-moped när jag var 15. 15!!! Det var ju för fan 3 år sen, jag var 100 ggr mer omogen än vad jag är nu! Nu har jag planer på att åka till USA, jag ska ju på möte snart.
Att du drog upp det där bevisar bara på hur lite du vet om mig och mitt liv.
Det känns som ingen förstår hur det är att inte ha en förälder att bara kunna snacka med om man har problem eller om sina framtidsplaner. En förälder ska vara intresserad och lyssna till sitt barn!
Kul att jag har en förälder som jag inte kommer överens med och som jag bråkar med 24/7 och en som hånar mig och mitt liv och som nedvärderar mig.
Vi hade en uppgift idag på Svenskan där man fick en fråga och så fick den ena vara för och den andra emot.
Då fick vi frågan: Skulle du kunna tänka dig att flytta till din Stora Kärlek utomlands och veta att du aldrig får återvända?
Jag skulle aldrig tveka.
Vad får jag ut av att stanna? Ett självförtroende som är nere i botten men som som bara fortsätter sjunka?
Malin blev helt chockad när jag sa det, det skulle jag också bli om jag var i hennes sits.
Nej, jag kommer aldrig att komma nära någon i min familj. Det har jag faktiskt accepterat.
Jag vet att jag har varit en helvetisk unge i mina tonår och gjort många saker som jag ångrar, men man ska aldrig sluta älska, lyssna och stötta sitt barn.
Nu blev det långt, men jag var tvungen att skriva av mig.
Jag ska gå in på mitt rum nu, tänka och försöka plugga lite Natur.
I´m counting the days until I´m free...
WOULD YOU STAY?
Jag orkar inte med dig mer. Usch, bara att vara runt dig får mig att må dåligt. Hur jag ser ut, hur tjock jag är, hur fult mitt hår är idag, vilken dålig person jag är.
Jag tror jag vet anledningen till varför jag har så jävla låg självkänsla. Iallafall en del av det!
Jag kanske säger elaka saker till dig ibland. Men du, du säger verkligen de sakerna som du vet att jag är osäker över och träffar precis den känsligaste punkten.
Tänker inte ta din skit längre. No more.
Jag har pluggat lite psykologi, det är ganska intressant faktiskt. Men en del har sånna sjuka teorier som jag inte förstår att någon tror på, men så är det lite med hela religionsskiten. Jag förstår inte att man kan ägna hela sitt liv åt att lyda en bok. Tror många blir upprörda för att jag skrev det, men jag tror på den fria viljan. Livet ska inte vara begränsat!
Om 20 minuter börjar Top Model finalen, YEEEEÄÄÄJ!
Innan dess måste jag hinna duscha, så dags att hoppa in och bli lite ren.
(Jag hoppas att Anya vinner, men jag tror Whitney gör det)
Vi får se om jag har rätt ;)
DON`T SAY THE WORD IF YOU DON`T MEAN IT
Det var trevligt att träffa alla tjejerna också, men Johanna saknades såklart. Usch, min älskling! Du får inte vara så sjuk, jag blir jätteorolig! <3
Sitter och pratar med Martin, saknar honom enormt jävla mycket! Nu när han inte kan komma den 3:e känns allt lite hopplöst, nu har jag inget att se fram emot... Men vi ses snart, hoppas jag.
Fan vad jag hatar att vara hemma en fredagskväll, ensam. Jag får panik och tankar flyger upp i huvudet som jag inte får tänka på.
Jag vill så mycket, jag vill att Martin ska vara här nu och få mig glömma all skit för en stund.
Jag vill att allt ska vara bra mellan mig och min mamma.
Jag vill flytta ihop med Johanna och känna att allt faktiskt kommer bli bra.
Jag vill ta studenten nu och åka iväg från det här pisslandet och träffa nya människor som jag kan leva ett nytt liv med.
Jag vill så mycket, men man kan inte få allt. Det har jag märkt från mina tidigare erfarenheter, trust me.
Are you proud?
CONFUSED
Snälla, inte just nu. Inte nu när jag går i skolan, inte nu när jag har massor av planer för mig själv innan detta ska hända.
Inte nu när jag är psykiskt instabil och inte redo. Jag vill, jag vill det så jävla mycket. Men inte just nu...
Det är inte såhär jag planerade det, jag hade tänkt igenom allting i huvudet och planerat min framtid.
Men hur ofta går allt enligt planerna?
Hur ofta är man egentligen redo för att saker ska hända?
Nej Josefine, gör inte såhär mot dig själv igen. Stressa inte upp dig på något som inte är säkert än.
Men jag kan inte hjälpa att få panik. Vad fan ska jag göra om det är sant?
Only time can tell.
TYPICAL ME
You don´t know what you got till you missing it alot
What i´m going through is hurtful.
Typiskt mig att göra såhär. Detta är ett tillfälle när jag verkligen måste bestämma mig.
Satsa fullt ut eller försöka glömma?
FUCKED UP
Så kan man sammanfatta min dag.
Jag vet att du läser det här, jag såg att du hade varit inne på min blogg på din dator.
Förstår verkligen inte. Eller jo, på ett sätt gör jag det. Men du måste ju tåla att jag skämtar?
Du vet att jag tycker att du är världens finaste och jag skulle aldrig tycka något sånt om dig. Älskar dig något otroligt!
Allt jag gör blir fel och snart orkar jag inte mer.
Jag grät tillräckligt mycket igår. Det har tagit så mycket energi från mig, så jag orkar inte. Jag gör bara inte det.
Denna helgen kan dra åt helvete, för allt har bara blivit fel. Jag har ringt en person som jag lovade mig själv att aldrig ringa igen och så har jag gjort en av mina bästa vänner ledsen.
BRA JOSEFINE!
Om du inte vill veta av mig mer, säg det. Jag orkar inte bråka med dig mer. Jag blir bara svagare för varje gång vi gör det.
Jag menade det inte och det vet du.
It´s your call
ÄKTA VÄNNER
Jag fick faktiskt ett wake up call idag. Tänker inte gå in på det, men det fick mig att inse vissa saker...
Har fortfarande en hemsk huvudvärk. Det förstör verkligen allt, jävla huvudvärk. Det resulterar till att jag blir otrevlig och vill absolut inte prata med någon, stillasittandes och gör absolut ingenting.
Usch vad jag är nere nu!
Och det blir inte bättre av att jag måste gå upp imorgon kl. 8 och boka tid hos läkaren för både den återkommande huvudvärken och knäna.
Haha, märks det att jag mår dåligt eller?
