Josefine

Jag orkar inte. Orkar inte försöka få tag på dig och nästan be om att få spendera en dag med dig.
Jag orkar inte vara den som ska försöka hålla ihop oss, när jag nu förstår att du inte ens vill.
Ont gör det, så in i helvete, men vad fan ska jag göra? Ska jag gå runt och låtsas att allt är okej och försöka gång på gång träffa dig, när du bara ignorerar mig?
Det funkar inte så. Det funkar inte i längden att ha engagemang från den ena sidan men inte den andra.

Usch, E, vad jag är ledsen på dig. Du sårar mer än vad du tror.
Och jag lovar er, hon kommer ignorera detta också. Hon kommer inte ringa och försöka lösa allting, hon kommer inte höra hur det är med mig även fast jag skriver klart och tydligt att jag är så jävla ledsen och sårad att jag sitter och lipar på min lillebrors födelsedagskalas. Hon kommer inte bry sig.
Det är det som gör mig så ledsen, hon bryr sig inte...


Jag har precis firat min bror. Känner inte direkt för att äta, tårtan ser bara mer och mer motbjudande ut.
Imorgon ska jag jobba 8 timmar. Fy fan.
Nej, nu går jag och lägger mig. Pallar inte mer.