Josefine

Nu har jag kommit hem från Hannah, vi firade hennes 18- årsdag. Jag mår inte så bra, så jag var bara där i två timmar. Men jag är glad att jag kunde gratta henne och ge henne presenterna!
Det var trevligt att träffa alla tjejerna också, men Johanna saknades såklart. Usch, min älskling! Du får inte vara så sjuk, jag blir jätteorolig! <3

Sitter och pratar med Martin, saknar honom enormt jävla mycket! Nu när han inte kan komma den 3:e känns allt lite hopplöst, nu har jag inget att se fram emot... Men vi ses snart, hoppas jag.

Fan vad jag hatar att vara hemma en fredagskväll, ensam. Jag får panik och tankar flyger upp i huvudet som jag inte får tänka på.
Jag vill så mycket, jag vill att Martin ska vara här nu och få mig glömma all skit för en stund.
Jag vill att allt ska vara bra mellan mig och min mamma.
Jag vill flytta ihop med Johanna och känna att allt faktiskt kommer bli bra.
Jag vill ta studenten nu och åka iväg från det här pisslandet och träffa nya människor som jag kan leva ett nytt liv med.
Jag vill så mycket, men man kan inte få allt. Det har jag märkt från mina tidigare erfarenheter, trust me.

What do you feel when you look in the mirror?
Are you proud?