Josefine

Tusen takk for svar! Jeg skal bare snakke med rådgiveren min på skolen før jeg bestemmer meg helt for å åka som au pair. Denne bloggen har gitt meg mye inspirasjon!

Hvordan lyckades du med å komme til Manhattan?

Norge hilser tilbake :)


Svar: Vad kul att du seriöst funderar på att åka. Du kommer inte ångra dig, jag lovar! :)

Jadu, hur lyckades jag egentligen komma till en rik familj på Manhattan? Haha, det vet jag knappt själv!

Men det gick iallafall till så att jag bestämde mig för att åka med Skandinaviska Institutet (vet inte om ni har det i Norge?) efter att ha varit nära att åka med Cultural Care. Men efter många skräckhistorier så vände jag mig istället till SI.

Det var totalt sex familjer som hörde av sig till mig och sa att de var intresserade, antingen genom mail eller så ringde de upp. Alla fem jag pratade med innan den familjen som jag bor hos nu verkade jättebra. Men magkänslan sa hela tiden nej, så jag bestämde mig för att gång på gång tacka nej.

Jag kommer ihåg den dagen jag fick mailet från min värdfamilj. Jag satt med Emelie i soffan och klagade över att jag aldrig kommer få en bra familj. När jag öppnade mailet och läste att de bodde på Manhattan och att allt stämde in mina krav blev jag såååå jävla glad att jag hoppade i soffan och sprang runt i huset i typ en halvtimme! :D Jag svarade direkt att jag var intresserad, vi pratade i timmar i telefon några gånger tills vi en vecka senare bestämde att jag skulle komma till dom.

Det kändes verkligen rätt från första stund och det gör det fortfarande. Jag litar otroligt mycket på min magkänsla och den har hittills inte svikit mig! :)

Så mitt tips till er som letar familj, FÖLJ ER MAGKÄNSLA! Det måste kännas rätt. Platsen där du kommer till spelar inte mest roll, det är familjen som gör det. Du ska ändå vara en del av deras familj i minst ett år!

Många kramar!

skulle bara säga att lucas och peyton bestämmde sig för att flytta i från tree hill ;)