FÖRKLARA FÖR MIG, JAG FÖRSTÅR INTE
Det går inte en dag utan att jag tänker på Johan.
Jag tänker självklart på hans familj, hur de mår och om de någonsin kommer vänja sig vid att aldrig få träffa honom igen. Men så funderar jag också på en annan sak. Kanske dog Johan för en anledning? Förlorade han sitt liv för att få människor att inse att livet är jävligt kort och att man måste ta vara på varenda dag?
När jag åkte hem med bussen idag förbi hans minnesplats bredvid vägen tänkte jag att han kan ju inte bara dö sådär. Det måste finnas en anledning. Hur ska man annars kunna förklara att en 20- årig man förlorade livet den morgonen? För att han förtjänade det? Jag skulle inte tro det. Johan var den som minst förtjänade att dö, han har aldrig varit elak mot någon och var alltid trevlig.
Han var en förebild för sina småbröder och en stolthet för sina föräldrar.
Jag sitter här och lipar tills ögonen svider och har precis ringt min älskade Malin som alltid finns här för mig.
Jag tror jag har börjat få ångest när det gäller livet, och döden. Kommer jag vara nöjd med mina upplevelser om jag dör imorgon eller kommer jag ångra att jag inte har gjort vissa saker?
Tänkte Johan så sekunderna innan? Att han inte är redo att dö och behöver uppleva mer saker här i världen?
Var han redo att dö? Han, som hade minst 60 år kvar att leva. Var det förutbestämt att han skulle dö vid 20 års ålder?
Jag vill intala mig själv att Johan dog för en orsak. Jag vill säga att han dog för att upplysa folk att ta vara på livet.
Vad finns det annars för anledning? Vad finns det för giltig anledning för att slita bort denna underbara människa från jorden och orsaka så många människor så mycket smärta?
Jag kan intala mig hur mycket saker som helst. Men en sak är jag säker på; Johan och hans familj förtjänade inte detta.
Johan, det går inte en dag utan att jag tänker på dig.
Vila i frid alla vars liv togs av en galning i Tyskland idag. Denna värld alltså, jag är livrädd för den.
Jag tänker självklart på hans familj, hur de mår och om de någonsin kommer vänja sig vid att aldrig få träffa honom igen. Men så funderar jag också på en annan sak. Kanske dog Johan för en anledning? Förlorade han sitt liv för att få människor att inse att livet är jävligt kort och att man måste ta vara på varenda dag?
När jag åkte hem med bussen idag förbi hans minnesplats bredvid vägen tänkte jag att han kan ju inte bara dö sådär. Det måste finnas en anledning. Hur ska man annars kunna förklara att en 20- årig man förlorade livet den morgonen? För att han förtjänade det? Jag skulle inte tro det. Johan var den som minst förtjänade att dö, han har aldrig varit elak mot någon och var alltid trevlig.
Han var en förebild för sina småbröder och en stolthet för sina föräldrar.
Jag sitter här och lipar tills ögonen svider och har precis ringt min älskade Malin som alltid finns här för mig.
Jag tror jag har börjat få ångest när det gäller livet, och döden. Kommer jag vara nöjd med mina upplevelser om jag dör imorgon eller kommer jag ångra att jag inte har gjort vissa saker?
Tänkte Johan så sekunderna innan? Att han inte är redo att dö och behöver uppleva mer saker här i världen?
Var han redo att dö? Han, som hade minst 60 år kvar att leva. Var det förutbestämt att han skulle dö vid 20 års ålder?
Jag vill intala mig själv att Johan dog för en orsak. Jag vill säga att han dog för att upplysa folk att ta vara på livet.
Vad finns det annars för anledning? Vad finns det för giltig anledning för att slita bort denna underbara människa från jorden och orsaka så många människor så mycket smärta?
Jag kan intala mig hur mycket saker som helst. Men en sak är jag säker på; Johan och hans familj förtjänade inte detta.
Johan, det går inte en dag utan att jag tänker på dig.
Vila i frid alla vars liv togs av en galning i Tyskland idag. Denna värld alltså, jag är livrädd för den.
Kommentarer
Trackback
