KÅKSTÄDERNA I SYDAFRIKA
Haha, jävlar vad jag skrattade när vi tittade på Wipeout! Jag älskar att se när människor gör illa sig, så detta programmet var verkligen någonting för mig. Nu vet alla vad jag kommer titta på varje söndag kl. 20! :)
Tyckte faktiskt lite synd om Piraten som bröt sin axel eller vad han gjorde, han skulle säkert vinna om han inte skadade sig.
Anyhooow, jag har spenderat resten av eftermiddagen/kvällen med att plugga en del. Sitter nu här och försöker komma på ett bra ämne till en argumenterande text. Jag funderar på att skriva om pälsindustrin, men det känns så "vanligt" (likaså abort och dödsstraff, jag menar hur många gånger har inte de stackars lärarna läst om det?). Jag kanske ska skriva lite om kåkstäderna i Sydafrika, om hur det inte är mänskligt för en människa att bo så och att landet borde satsa mer pengar på att hjälpa de påverkade.
Jag har själv varit i Kapstaden, Sydafrika i 3 månader och då åkte vi till en kåkstad med mammas klasskompisar. Vi blev bjudna på mat av en äldre kvinna, tre killar spelade musik och vi åkte runt och träffade underbara människor.
Jag kommer aldrig glömma en liten pojke där, han kanske var 3 - 4 år. Han hade en varm, stickad tröja trots att det var 30 grader ute och hade det vackraste leendet jag någonsin sett. Jag bar upp honom och han skrattade hela tiden och blev fascinerad av mitt långa, blonda hår. Mamma tog en bild på oss två, den har vi i en ram hemma hos henne. Gud vad vacker han var. Undrar hur han har det nu? Går han i skolan eller jobbar han för att leva? Bor han fortfarande kvar i sitt papphus eller räddade någon honom? Lever han eller är han död?
Ibland kan inte jag sluta tänka på sånt, jag träffade de mest underbara människorna där nere och jag har ingen aning om de ens lever. Han kommer med största säkerhet inte ihåg mig. Det är lite konstigt det där, att man tänker så mycket på en person som inte ens vet vem man är. Tänk om någon gör så med mig?
Underbara, fantastiska Kapstaden! Dit ska jag tillbaka någon dag innan jag dör.
Det berget med den lilla toppen, Lion´s head, där längst upp klättrade jag och mamma två gånger. Jag höll på att dö där uppe, det blåste som fan och det kändes som vinden skulle dra med mig. Men jag är glad att jag fick uppleva det!
Någon dag ska jag berätta för er om mina upplevelser i Sydafrika, hoppas ni vill det!
Tyckte faktiskt lite synd om Piraten som bröt sin axel eller vad han gjorde, han skulle säkert vinna om han inte skadade sig.
Anyhooow, jag har spenderat resten av eftermiddagen/kvällen med att plugga en del. Sitter nu här och försöker komma på ett bra ämne till en argumenterande text. Jag funderar på att skriva om pälsindustrin, men det känns så "vanligt" (likaså abort och dödsstraff, jag menar hur många gånger har inte de stackars lärarna läst om det?). Jag kanske ska skriva lite om kåkstäderna i Sydafrika, om hur det inte är mänskligt för en människa att bo så och att landet borde satsa mer pengar på att hjälpa de påverkade.
Jag har själv varit i Kapstaden, Sydafrika i 3 månader och då åkte vi till en kåkstad med mammas klasskompisar. Vi blev bjudna på mat av en äldre kvinna, tre killar spelade musik och vi åkte runt och träffade underbara människor.
Jag kommer aldrig glömma en liten pojke där, han kanske var 3 - 4 år. Han hade en varm, stickad tröja trots att det var 30 grader ute och hade det vackraste leendet jag någonsin sett. Jag bar upp honom och han skrattade hela tiden och blev fascinerad av mitt långa, blonda hår. Mamma tog en bild på oss två, den har vi i en ram hemma hos henne. Gud vad vacker han var. Undrar hur han har det nu? Går han i skolan eller jobbar han för att leva? Bor han fortfarande kvar i sitt papphus eller räddade någon honom? Lever han eller är han död?
Ibland kan inte jag sluta tänka på sånt, jag träffade de mest underbara människorna där nere och jag har ingen aning om de ens lever. Han kommer med största säkerhet inte ihåg mig. Det är lite konstigt det där, att man tänker så mycket på en person som inte ens vet vem man är. Tänk om någon gör så med mig?
Underbara, fantastiska Kapstaden! Dit ska jag tillbaka någon dag innan jag dör.
Det berget med den lilla toppen, Lion´s head, där längst upp klättrade jag och mamma två gånger. Jag höll på att dö där uppe, det blåste som fan och det kändes som vinden skulle dra med mig. Men jag är glad att jag fick uppleva det!
Någon dag ska jag berätta för er om mina upplevelser i Sydafrika, hoppas ni vill det!
Kommentarer
Trackback
