PALLAR JAG MER?
Idag har jag jobbat under morgonen mellan 8-9.
Pratade med Emelie under morgonen och gick till gymmet vid halv tolv. Där körde jag någon trappmaskin, som när man går upp för en trappa. Skitjobbigt! Sen sprang jag lite men hann inte så mycket eftersom jag skulle möta Sarah kl. 13 uppe hos henne och jag var tvungen att duscha och så innan.
När jag gick in i omklädningsrummet började må lite konstigt, men ignorerade det. När jag stod i duschen blev jag mer och mer yr och tillslut var jag säker på att jag skulle ramla ihop och svimma. Jag ville inte att alla skulle se, så jag lyckades svepa handduken runt mig och gå till en toalett. Där satte jag mig på golvet, drog knäna upp till huvudet och bara andades i typ 5 minuter. Det var så jävla läskigt, så yr har jag inte varit på länge...
Efter en stund kravlade jag mig upp från golvet och gick till mitt skåp. Jag började må bättre och åkte upp till Sarah ändå. Vi åt lunch på ett jättemysigt café på 83rd street.
Allting är så jävla jobbigt just nu. Jag vet varken in eller ut. Jag mår så jävla dåligt, under en månad har jag varit förkyld, haft feber, haft migrän, pågående huvudvärk i en vecka, yrsel och nu ikväll mår jag jätteilla. Jag pallar snart inte mer. Fan fan fan. Om jag inte mår bättre inom en månad kommer jag fundera på att åka hem.
Jag vill verkligen inte, men när jag mår som jag gör känns ingenting roligt och jag har inte mycket lust att göra något alls. Och det blir väldigt påfrestande när man tar hand om barn när man inte mår bra.
Tro mig, jag vill verkligen inte åka hem. Men när jag är sjuk vill jag vara hemma och just nu vill jag inget mer än att vara hemma. Jag saknar alla så jävla mycket och ikväll är den första gången som jag gråter pga saknad.
Imorgon kommer jag säkert läsa det här och tycka det är skitlöjligt, men jag känner så här just nu. Och är det inte det som är meningen med en blogg, att man ska skriva hur man känner precis i det ögonblicket?
Fan vad skönt det är att gråta ibland, det ska jag fortsätta med nu.
You don´t know what you've got until your missing it a lot. Jag saknar er så mycket älskade Emelie, pappa och mamma.
