IS THIS REAL?
Alltså.
Jag flyttar till New York imorgon. Jag försöker slå in det i min skalle gång efter gång men min efterblivna hjärna fattar fortfarande inte.
Snart kommer mina bästa vänner och säger hejdå en sista gång och lite senare Farmor. Kanske kommer det slå mig då, men jag tror inte det. Det kommer nog inte slå mig förrän efter ett par veckor och när saknaden tränger sig på sakta men säkert. Jag är säker på att jag kommer gråta, ha ångest och vilja åka hem men jag måste alltid komma ihåg att jag gör det här för min skull, jag har bestämt det här själv. Det här är ett enormt steg mot vuxenlivet, ett väldigt drastiskt sådant. De flesta brukar flytta hemifrån, men inte så långt borta från sin familj och vänner, jag kör liksom allt på en gång.
Men jag vet att jag är otroligt stark och jag kommer klara det här. Det positiva väger mer än det negativa och jag kommer säkert ha det roligaste året i hela mitt liv!
Men just nu känns allt väldigt jobbigt och jag kommer sakna alla så oerhört mycket. Jag älskar er min familj och mina vänner, och jag kommer aldrig glömma er när jag är där borta. Ni kommer finnas i mitt hjärta hela tiden och den platsen kan aldrig ersättas.
Nu kommer Malin, Ellen och Hannah snart. Jag måste göra mig redo. Inget smink, det kommer rinnas av ändå.
De flesta av mina fina älsklingar
