Josefine

Det blev inget möte med Eduardo.

Istället tog jag en långpromenad. Så jäkla skönt efter att ha varit isolerad i rummet i två dagar. Och de som känner mig vet att jag blir uttråkad VÄLDIGT lätt, jag blev seriöst deprimerad. Haha!

Det har varit en underbar dag här i New York, det kändes som en vårdag! Solen sken och himlen var klarblå, jag ångrade verkligen att jag inte tog med mig solbrillorna. Jag vet typ inte vart jag gick, bara strosade runt i området och tänkte en massa med hög musik spelandes på ipoden. En sak jag älskar med New York är att man kan vara anonym på ett sätt som man inte kan vara i mindre städer. Här blir jag inte igenkänd och om jag vill sjunga högt så kan jag göra det utan att någon vet vem jag är. Om jag skulle göra det hemma i Jkpg eller Mullsjö skulle alla börja prata om mig och säga att jag har gått och blivit psykiskt störd eller nått. haha!

Men ni fattar vad jag menar, det är otroligt skönt att inte varannan kotte vet vem jag är och vilka jag har legat med typ.

Och jag vet inte om jag har sagt det, men jag är kär. På riktigt. Han börjar på New och slutar på York. Jag vill aldrig lämna dig, min fina New York. Fattar ni hur underbar den här staden är? Nej, trodde inte det. Här vill jag bo och skaffa familj, helt seriöst. Jag vet inte om jag kommer klara att flytta tillbaka till lilla Jönköping.


Jag vet inte vad jag vill ha sagt med det här inlägget mer än att jag älskar New York! :)
Puss på er, nu ska jag jobba ett par timmar.



Älskade Fifth Avenue