TILL MINNE AV GIBSON LÉS QISCH
Jag har inte orkat skriva om detta förrän nu, men idag är det en månad sedan vår älskade Gibson somnade in.
Jag tror jag fortfarande inte har förstått det än, jag kan fortfarande komma på mig själv med att förvänta mig att han ska komma ner för trappan och hälsa på mig när jag kommer hem och att han ska lägga sig på mig och vara irriterande hela natten.
Det började med att han var här hemma i några dagar och slutade helt plötsligt att äta sin kladdmat (som han brukade vara besatt av innan) och efter ett par dagar till slutade han att dricka nästan helt. Vi åkte in med honom till djursjukhuset på söndagen och han var jätteuttorkad och hade förlorat mycket vikt under de dagarna han inte åt.
De röntgade honom och hittade en prick vid njuren som de inte kunde svara på vad det var. Han fick sova över på djursjukhuset och ta massor av prover och få dropp.
På tisdagen den 19:e Juni ringde de pappa och sa att det inte fanns något mer att göra och vi var tvungna att åka in och avliva honom. Jag kan inte ens förklara hur det kändes, jag minns inte så mycket och var nära att svimma flera gånger.
Men jag kommer ihåg att jag fick säga det jag ville säga till honom, pussa honom en sista gång och klappa honom medan han somnade in med sina närmsta omkring sig. Det såg nästan ut som han var redo, han var väldigt lugn och jag tror att han förstod att något var på gång. Fina, älskade vän.
Han har lämnat ett tomrum efter sig som aldrig kommer fyllas, han var min bästa vän och stöd genom många jobbiga stunder. Jag är så glad över att jag fick 9 fina år med honom <3
Nu är du äntligen återförenad med din bror, min fina vän <3 Du är för all tid älskad och saknad! TACK för all lycka du har gett mig genom alla år!
Kommentarer
Trackback
